Hedda

En så tyst o hemlighetsfull person som jag. Folk kallar mig mystisk. o det sägs vara väldigt svårt att lära känna mig på riktigt, att verkligen komma innanför murarna. o ja, jag tycker att ni har väl ganska rätt där. Eller, ja det är så det är.

Men ändå på något konstigt sätt så berättar jag, bara pang på om det mesta i mitt liv för kuratorn. Förut när jag gick hos en psykolog så berättade jag inte äns allt, och där gick jag under flera år. 
Det var för att jag skämdes. Men jag är trött på att göra det. Det här e mitt liv, so what. Take it or live it lixom. o Fan en kurator, det är ju han jobb att lyssna på allt. Kanske itne är samma sak med vänner men aa.. För han kansek förstår kopplingarna mellan saker. Då ska man ju igentligen itne lämna ngt utanför?
Men ska bara säga att gud vilken härlig kille! Det var nog troligen pga att han var som han var oxå som jag kunde vara så öppen, Ville bara krama om honom när jag gick därifrån! och fortfarnade, allt kom ju inte fram, även fast han frågade.. men nästa gång så.



Men ja, det här med att aldrig berätta om sig själv. jag tycker det låter så tråkigt. eller en person blir väl mer intressant om man vet saker om den? så tycker jag iaf.. o det är ju itne alla som stannar vid ens sida o väntar på att man ska öppna sig precis..