Fuck this
Jag är så sjukt jävla trött på allt. Kan det inte bara bli bra!? Ska det verkligen behöva vara nödvändigt, är det här sista utvägen? Det känns så hemskt, för vi är inte sånna..... Men jag kommer aldrig förlåta mig om det sedan händer ngt. Och jag orkar inte leva såhär!
o sen allt annat? Alla människor har ju sina små trix för att må bättre, o jag har mina.. men just nu går dom ut över andra vilket inte är okej...
o när saker bara händer som får mig att må bra, men får andra att dåligt. Vad ska man prioritera? För jag behöver den där lilla glädjen.
