Hedda

Radion gick igång halv 8. Men snoose knappen trycktes ner ett antal gånger. Fan, jag skulle ju tagit en liten powerwalk innan frukosten.. men nej, klockan är mkt. Håret måste ju tvättas och, - o torkas!
Slänger i mig lite yoghurt o flingor, o en halv banan. Lägger ner boken i en påse o springer till tunnelbanan.. Men ändå så ser jag tåget åka när jag går ner för rulltrappan, FAN!

Går så fort jag o kommer 7minuter för sent. Men han är lika trevlig som alltid.
Sätter mig i soffan framför honom och tjejen som alltid sitter brevid, hon pluggar till psykolog, o är där på praktik typ.
Han undrar om det är ngt speciellt jag vill prata om just idag.. nej, har faktiskt ingenting i huvudet. Problemfri lixom.
Då tar han upp det vi pratade om förra gången.. och jag berättar varför jag reagerade som jag gjorde förra gången, o han tycker det är modigt av mig att berätta.
Det är jobbigt, men så skönt att han tar tag i det! Där känns det bra.. men när jag går därifrån så....kändes det inte lika bra. Jag lixom.. försvinner i mig själv, jag stängs in i en bubbla o är inte riktigt närvarande för jag förstår inte. Typ så?

Möter upp bästa Emmi, tar en promenad med lille adam i vagnen runt  vasaparken. Kul att se hur folk vänder sig om när man går med en barnvagn. Speceillt papporna som sitter o snackar med barnvagnarna bredvid.
Vi går sen o sätter oss på Nannys Freschfood. Hon tar en pasta som ser grymt god ut, o jag tar en varm Wrap.. som ja, det var inte riktigt en wrap när jag fick den. Men god ändå.
Jag ger henne boken som jag pysslat ihop, och jag blir glad att hon skrattar när hon kollar igenom den.
Känner ju att jag är så trött på att bara tänka och vilja skämma bort mina vänner, visa hur mkt dom betyder, att man bara tänker på alla de där sakerna man vill göra för dom. Varför inte göra det då?

Men jag känner mig fortfarande itne där, inte närvarande.

Påväg hem.. ska ta upp nycklarna och låsa upp. Vadå, vilka nycklar!? Ringer mamma som kommer hem ca 30min senare.. jag sitter o väntar i porten, o äter lite på jordgubbarna jag köpte.

Fixar middag. äter framför TVn. ingen rolig person smsar, inte så många som är inne på datorn.. o där förstvann Emmi från msn, gissar att en viss T anlände.. palalr inte bara sitta här? men..... snör på mig springskorna och byter om till mjukiskläder. Sätter mp3lurarna i öronen och börjar gå.. ner mot centrum, ner mot vattnet.
Men fastnar nere vid vattnet, det är så vackert! då fridfullt. Sätter mig på en bänk previs vid strandkanten. Gör lite situps och övningar för armarna. Nånting msåte jag ju göra.. jag gick ju ut för att träna? Men sen sitter jag bara... helt stilla, med musiken i öronen o tittar ut över sjön. Jag ser en mus krypa fram bakom en rot. Den verkar itne se mig. Den är söt, inte så där läskig som stora, vilda, råttor kan vara. Den kommer närmare.. nu är den bara 1 meter ifrån mig. och den fortsätter rakt imot mig, som om den såg mig som en stock den kunde klättra på för att komma upp på bänken o få lite bättre utsikt... Nu är den inte mer än 20cm ifrån mitt ben o känner itne för att bli bättre vän med den så lyfter upp benet lite försiktikt så att den ska se att jag sitter där. Då vänder den direkt. En minut senare kommer den igen. Men jag gör samma sak...
Det sitter en kille på stenbryggan som går ut i vattnet.. Han är mörkhårig. Där vill jag ju igentlgien sitta. ska jag vänta tills han går? efter några ltåar så reser han sig upp o går sakta därifrån o förbi mig. Jag går dit o tar platsen han satt på. Så underbart tänker jag. Nu är jag ännu närmare vattnet, ännu längre ut. nu ser jag inga människor omkring mig.
Men jag satt ist läskigt nära vattnet. Jag är ju rädd för mörkt vatten. Man väntar ju bara på att nån ska komma upp från vattnet o dra ner än.
Ska jag gå? nej.. några låtar till bara... slappna av hedvig. o njut.

Börjar röra mig hemmåt. springer i uppförsbackar o trappor. är helt död. mina lår o rumpa oxå, precis som det ska va. Lägger mig på gräsmattan utanför vår bort. Jag vill inte gå upp till lägenheten o sitta där o uggla framför datorn. Jag vill itne gå upp o kolla till mobilen som jag lämnat. Jag orkar heller inte gå lr springa mer.. Lr ska jag ringa nån som vill gå ner o sätta sig vid vattnet med mig? ne orkar inte va social... jag kan inte det just nu. SÅ jag ligger där. Med musik i öronen och stirrar upp i... rymden? Jag tittar på månen som lyser starkt. tittar man länge så ser det ut som om den kommer närmare.. Undra varför månen ser ut som en gubbe igentligen? Har ni tänkt på att det är många saker som ofta ser ut som ett ansikte. den här kaviarmackan som nån tyckte sig se jesus på? ngt träd som hade ett ansiktsavtryck i stammen.. men ja, tycker man läst om folk som tycker sig se, apeciellt jesus, i olika saker o ting. Människo ansikten alltså. Jag tror nog att det är för att nån vill tala om att dom finns, andarna. Det övernaturliga. Gud? Dom finns med oss hela tiden.. runt om oss. Skulle det kunna vara så?

Varför i hela friden ligger jag här igentligen? på en gräsmatta mellan husen? jo för att det är så jävla underbart. sån frihetskänsla. Men folk msåte ju tro att jag är helt cp? Ja.. antagligen.. lr jag skulle nog kolla en extra gång om jag går förbi nån som bara ligger o kollar upp i himlen, sent på kvällen på en liten gräsplätt här. När det inte äns är speceillt varmt ute, lr äns ljust.
Men igentlgien, skit samma? Det får dom tycka. Om jag skulle bry mig om den oron så skulle jag gå miste om det här. Då skulle jag inte ligga där jag ligger.. o ha den där känslan. Harmoni.


Man måste våga lite för att få känna de där små stunderna, men ack så viktiga o betydelsefulla.