Hedda

Nej det började inte som jag ville. Verkligen inte. Tjaffs. Besvikelse. Tårar och rädsla. Hjälpande ord fick mig att le igen och jag tog på klackarna och gick ut med ett leende. Ibland är man för svag men är man envis klarar man det. Ville inte sitta hemma o vänta på att ngt hemskt ska hända. Säg vad ni vill.

Ybersöta shotts på Nivå för 100-lappar, Jobbigt med för höga klackar men ibland måste man springa...Vi drog vidare och vem träffar man om inte Andre! Men vad sjutton gjorde han där kunde man ju undra. Mer ögonkontakt än samtal. Tråkigt men så blir det i förhållanden tydligen, man vill ju undvika catfight. Det var ju nästan som att träffa Feo igen oxå, haha.
Tankar kom men dom stängdes av fortare än fort.
Träffade en ny kontakt. Mer öl, mer shottar, mer dans, mkt mer dans. Trevligt folk. Mysiga människa, nytt nummer i mobilen. Bussresa hem.
Osagt men var rädd för att gå hem. Ville inte komma hem till ett dåligt besked. Ville inte ta risken att ligga o gråta hela natten, lr morgonen. från klockan 05. Fick sova på Kims arm hela natten. Han visste inte att det var precis vad jag behövde!

Prat om ambulans och sjukhus gör mig livrädd och jag förbereder mig alltid på det värsta. Lr jag kan iten tänka mig ngn dö men jag blir verkligen livrädd. men han är ju en superman.