Hedda

Jag vet att jag är expert på att dölja känslor. Men det är så jag är och det trivs jag med, för det är mitt skydd.
Det är så jag skyddar mig från att bli sårad, mer än nödvänddigt, från dom som vill mig illa. För då är det ingen som vet hur dom ska göra eller om jag äns bryr mig om de gör ngt. På ngt sätt så känns det bättre att veta att den personen tror att han/hon inte "lyckas" göra mig ledsen då, även fast dom kanske träffade mitt i prick. Ingen vet heller inte när jag mår som sämst, som de kanske inte är så bra igentligen men... ja på ngt sätt ger det mig en känsla av kontroll.
Jag har funderat på att börja öppna upp mig mer o jag tycker att jag har blivit mkt öppnare. men det tycker visst inte andra, haha. Aja, som sagt, jag är som jag är.
Men alla säger samma sak, trodde faktiskt itne det var såå uppenbart. Men jag får ofta höra det här att jag är så hemlighetesfull, mystisk o svår att läsa av..

Vet inte om att är positivt lr negativt igentligen...?
men somsagt, det känns som ett skydd o gör mig säkrare, ger mig lite kontroll iaf.