22:47 sånt jag inte trodde jag skulle göra.
jag tror nästan att jag borde sluta läsa andras bloggar. Små ord, meningar, antydningar, känslor o tankar, teman i inläggen kan ge mig så himla mkt tankar. Hela kroppen bara bubblar av känslor. på både gott och ont. ibland gör de mig såå glad, det pirriar till i kroppen o tankarna vandrar iväg till galda minnen, fantasier, längtan, värme. Men ibland går det åt andra hållet. Saker jag inte visste att jag kom ihåg kommer tillbaka, besvikelser, lögner, saknad. Ja, saker som jag trodde att jag hade förträngt. Man kan förlåta och glömma med hjärnan, man säger att det är lugnt nu, man intalar sig själv det och alla andra runt om en, men det behöver inte betyda att hjärtat har glömt och förlåtit, för smärtan finns faktiskt kvar. Och tvärtom. Du kan glömma och förlåta, men hjärnan säger att du inte borde.
Men man måste tillåta sig det där, att inte alltid vara på topp, men hur mkt? Hur mkt får komma tillbaka gång på gång? Hur många kvällar måste man säga till sig själv då när hjärtat dunkar i hela kroppen och kinderna är våta; "kom igen, kämpa, mitt liv innehåller inget annat än skit just nu, men imorgon är det bra igen"?
Jag känner mig stark, fast även så misslyckad ibland.
Men jag vill ändå fortsätta läsa, jag kommer att fortsätta läsa. Man måste nå botten för att kunna komma upp igen, och bli riktigt stolt över sig själv!
Skillnaden på mig idag och förut är att nu är jag vet vad jag kan klara av; allt!, och det ger mig trygghet.
Jag kan må som jävligast, hela världen vill mig bara ont och jag kan inte beskriva hur mkt hjärtat värker, men den trygghet jag pratar om gör mig ett snäpp lugnare, även fast smärtan inte blir mindre. och det hjälper i längden.
Jag vet att smärtan sitter inte i regelbundet hela livet utan det kommer finnas bra stunder oxå. Saker har gjort mig så fruktansvärt illa, jag vet verkligen hur det känns att vilja ge upp. Det är inte borta och kommer nog aldrig att försvinna, men jag vet att jag oxå kan må bra. Så idag ger jag inte upp.
Idag mår jag åt helvete, men imorgon är jag lycklig.
