21:35 Det är jobbigt att vara utlänning.
Tur att jag var så vaken som jag var igår när jag tog taxin hem från Shelters, annars vet jag inte vad jag hade hamnat. Fick bråka lite med taxi chaffuören så att han skulle köra rätt håll!
När ja började kolla ut o inte alls kände igen mig så blev ja lite orolig, men sen när jag såg vart ja var så hade vi åkt alldeles för långt. så jag knackade på rutan o bad honom vända. Men han pekade bara framåt o ville itne alls vända, men efter ett tag så gjorde han de ändå o körde kanske 50 m, men vände sedan IGEN men stannade bilen. Jag började peka åt mitt håll igen samtidigt som han pekade åt dit han ville köra. Han lyssna inte på mig utan börja köra igen.
Jag blev så trött o irriterad så jag satte armarna i kors o slängde mig tillbaka i sätet o gjorde ett irriterat ljud, tänkte att ja han får väl köra mig dit han vill så får vi se när jag kommer hem.. Orkar inte tjaffsa me en kines som inte fattar ett ord av vad man säger! Det är ngt jag faktsitk börjar tycka är riktigt jobbigt. När man verkligen vill säga ngt så är det såå frustrerande att inte kunna göra sig förstådd! Man blir galen!
Det är ofta så hemma oxå nu med Felicias mormor. Hon försöker prata med mig men det är itne ofta hon använder kroppsspråket, tror ni man förstår ngt alls då lr? o hon gör ju allt på sitt sätt o jag kan ju itne äns om jag vill komma in med mina åsikter.... som jag har velat gör ganska mkt nu på senaste.
o nej det här kommer inte göra att jag ska förstsätta plugga, för ja kommer ändå aldrig bli så duktig, om jag itne stannar i flera år.
Sen så, ja jag är ju utlänning här som sagt. När jag o Gustaf gick på stan så gick det förbi en mamma bärandes på hennes dotter. Dottern pekade på oss o sa ngt, o sen svarade mamman. Jag förstogd ju inte, men de gjorde Gustaf. Dottern: "Titta utlänningar!" Mamman: "Peka inte, det är oartigt"
Och idag på tunnelbane perrongen. Jag satte mig på en av bänkarna, o bredvid satte sig senare två kinesiska tjejer, ena kanske ngt yngre än jag o andra säkert 30. Jag skojar inte, båda sitter o verkligen råstirrar på mig, o dom sitter 10 cm ifrån mig. Jag tittar till o med tillbaka för att dom ska sluta, men det gör dom knappast.. Så sitter dom o pratar o småskrattar samtidigt. Bäst för dom att dom säger en jävla massa bra saker!.. nejmen, sååkul är det fakist inte.. Så kan det vara här hemma oxå. Mormor skrattar ofta åt mig men ja har ju ingen aning om vad hon syftar på. ännu en gång; man blir galen.
(märks det att jag är lite smått irriterad just nu...? förlåt för klagoinlägget)
När ja började kolla ut o inte alls kände igen mig så blev ja lite orolig, men sen när jag såg vart ja var så hade vi åkt alldeles för långt. så jag knackade på rutan o bad honom vända. Men han pekade bara framåt o ville itne alls vända, men efter ett tag så gjorde han de ändå o körde kanske 50 m, men vände sedan IGEN men stannade bilen. Jag började peka åt mitt håll igen samtidigt som han pekade åt dit han ville köra. Han lyssna inte på mig utan börja köra igen.
Jag blev så trött o irriterad så jag satte armarna i kors o slängde mig tillbaka i sätet o gjorde ett irriterat ljud, tänkte att ja han får väl köra mig dit han vill så får vi se när jag kommer hem.. Orkar inte tjaffsa me en kines som inte fattar ett ord av vad man säger! Det är ngt jag faktsitk börjar tycka är riktigt jobbigt. När man verkligen vill säga ngt så är det såå frustrerande att inte kunna göra sig förstådd! Man blir galen!
Det är ofta så hemma oxå nu med Felicias mormor. Hon försöker prata med mig men det är itne ofta hon använder kroppsspråket, tror ni man förstår ngt alls då lr? o hon gör ju allt på sitt sätt o jag kan ju itne äns om jag vill komma in med mina åsikter.... som jag har velat gör ganska mkt nu på senaste.
o nej det här kommer inte göra att jag ska förstsätta plugga, för ja kommer ändå aldrig bli så duktig, om jag itne stannar i flera år.
Sen så, ja jag är ju utlänning här som sagt. När jag o Gustaf gick på stan så gick det förbi en mamma bärandes på hennes dotter. Dottern pekade på oss o sa ngt, o sen svarade mamman. Jag förstogd ju inte, men de gjorde Gustaf. Dottern: "Titta utlänningar!" Mamman: "Peka inte, det är oartigt"
Och idag på tunnelbane perrongen. Jag satte mig på en av bänkarna, o bredvid satte sig senare två kinesiska tjejer, ena kanske ngt yngre än jag o andra säkert 30. Jag skojar inte, båda sitter o verkligen råstirrar på mig, o dom sitter 10 cm ifrån mig. Jag tittar till o med tillbaka för att dom ska sluta, men det gör dom knappast.. Så sitter dom o pratar o småskrattar samtidigt. Bäst för dom att dom säger en jävla massa bra saker!.. nejmen, sååkul är det fakist inte.. Så kan det vara här hemma oxå. Mormor skrattar ofta åt mig men ja har ju ingen aning om vad hon syftar på. ännu en gång; man blir galen.
(märks det att jag är lite smått irriterad just nu...? förlåt för klagoinlägget)
Kommentarer
Trackback
