Hedda

Förra helgen när vi skulle till landet, då jag o pappa skulle hämta Mange i södertälje så åkte vi in där som vi aldrig har varit förut. Pappa bad mig hålla kartan och hjälpa till o se vart vi skulle. Jag sa flera gånger att  jag kan inte sånt här, lita inte på mig... Men ändå så verkade han lyssna på allt jag sa, det kändes faktsikt ganska bra att han ändå lyssnade på mig (för han kollade aldrig på kartan) och vi verkade komma rätt väg. Men jag var ju tvungen att fråga.

Jag: Litar du på mig, på vad jag säger att du ska köra nu?
Pappa: NEJ, jag litar inte på dig... jag kör bara på min känsla

Jag:  nehe tack då.

Inte för att jag klandrar han men det kändes så himla bra när jag trodde att det var jag som visade vägen!
Men jag skulle verkligen inte helelr lita på mig. När jag och en kompis orgienterade i högstadiet nångång så var vi i Hellasgården....och vi kom till Hammarbyhöjden. jag tror att det var jag som höll i kartan mestadels. ooops
Vi fick inte äns komma i mål:(