Hedda

Pappa kollade på mitt knä igår, och han sa att det inte var någon fara. knäskålen var hel, den hade fått en rejäl smäll bara. Jag litade på honom även fast han inte hade någon röntgen.O det känns faktiskt mkt bättre idag.
Båda mina föräldrar jobbar inom vården. Pappa är läkare och mamma sjuksyrra. och jag vet att båda är riktigt duktiga på det dom gör. Dom litar jag på till 100%.
Men annars, så fort nån pratar om vården, vad olika läkare har sagt o blabla. tänker jag alltid "hoppas det var rätt diagnos då.." Uch säger jag bara. dagens läkare? enligt mig så känns det som om dom fått en utbildning på ngt dåligt universitet med en ouppdaterad 90åring som lärare, och alla säger olika saker. o då får den som utbildar sig till läkare komma med en egen uppfattning om saker o ting.
Jag har noll förtroende för läkare och sjukhus. Det dom säger är bara skit snack och gissningar. visst, ibland kan det stämma. men inte alltid!

Min starkaste anledningen till att jag känner så här är att den läkaren min farmor hade när hon låg på sjukhus, struntade totalt i vad hon sa. Man kanske inte kan göra precis allt som patienten säger, men om patienten är klar i huvudet, och klagar över problem med anding så ska man väl fan reagera? Farmor bad om extra syrgas men läkaren tyckte itne det var nödvändigt. Även fast pappa också pratade med läkaren om syrgas så hände ingenting. och några dagar senare dog hon. dom hittade henne död på toaletten. Av en propp i lungan.
Om den jävla läkaren bara hade lyssnat på vad hon sa så hade min farmor kanske levt idag.
Hon var en av de underbaraste människorna jag vet om<3
hon hade alltid humöret på topp och var alltid snäll o hur rolig som helst.
Och vi förlorade henne pga en idiot till läkare!