Hedda

Vet inte vad som fick mig att glömma mobilen imorse. Jag var itne stressad, jag var faktiskt först av Kjelle, Elisabeth och mig. Dom tilloch med påpekade det! så jag tog det lugnt när jag satte på mig skorna och ytterkläderna. Och Elisabets sa sista "inget glömt nu" innan hon låste dörren. Men ändå så jävlar så ska jag glömma mobilen! Det kom jag på när jag redan stogd på kungsängens station och väntade på bålsta pendeln. men det fanns itne så mkt att göra. men det första jag tänkte på var att jag inte kommer ha ngn kontakt med Tobbe på hela dagen, och han vet inte äns att jag har glömt den hemma. Han komemr säkert bli ledsen när jag itne svarar på hela dagen.. Men somsagt så kunde jag inte göra så mkt.

Skolan funkade ganksa okej ändå, tror att ajg gjorde bra ifårn mig på religionsprovet iaf!

På pendeln hem så hade jag bestämt mig att iaf åka och hämta den hos honom (skulle igentligen hem till huvudsta). Men så ringde Emmas mobil, och det var Tobbe. Hon gav mig luren och jag hörde en lite Ledsen röst. Min älskling!
Nej jag vill ju itne att han ska bli ledsen och orolig, men fan vad jag kände hur mkt han älskade mig! Han hade blivit jätte orolig när jag itne svarat när han ringt o smsat, så han hade ringt min mamma o kollat om hnon visste var jag va osv.
Det är itne så att jag nånsin har tvivlat på hans kärlek! Men det kändes ändå extra mkt. En liten fjuttig dag man itne svarar i telefonen så målar man upp värsta bilden om vad som kunnat hända. Lite gulligt tkr jag att det är... fast jag är ioförsej likadan. 15minuter sen från jobbet så är det ngt som hänt? :P Så det blev extra mkt puss o kram när jag kom hem som förlåt.
Jag älskar dig Tobbe<3