Hedda

Han trodde att jag inte kunde gråta, men idag fick han beviset.
Jag vet inte riktigt hur de kändes när han sa de, uppfattas jag verkligen som så hård? som inte kan gråta? Igentlgien är det väl de jag vill.. men nja, det lät inge bra när jag fick höra det.
Idag insåg jag hur mkt jag kommer sakna mina djur, fan det som är värst? Vänner o familj, såklart man kommer sakna ihjäl sig men man kan prata o ha kontakt, och ni vet vart jag är nånstans. Men Alec, Emil och Mojje... dom måste tro att jag övergiver dom, jag bara försvinner ju! Och har ingen aning om vart jag är. Jag kan inte ringa o säga god natt o säga att jag älskar dom.
Och Mojje som är min egna kanin, bara jag som kan hämta in honom själv när han är lös i köket, nästan bara mig som han sitter still hos. I tisdags hade jag honom i koppel i vardagsrummet, han hopapde upp i mitt knä helt själv och låg där under nästan hela allsången, tills jag tog in honom i buren igen.
Åh Alec som alltid ska sitta i knäet, och trycka in hela nosen i ansiktet och öronen på en när man sitter på golvet, annars och för den delen.. Och emils ögon, vem kan motstå dom!? Hans flirtande.... vet inte om det är vanligt på hundar men han blinkar till med bara ena ögat ibland.
Nej usch va töntig jag är, låter som om ja ska vara bort för evigt!
Tror det kommer bli svårast att sakna dom<3