tankar.
Nej jag litar fortfarande inte på ord... gjorde det ett tag men jag vill inte det längre, för finns risk att man bara blir mer ledsen och besviken i längden. Då de visar sig att det faktiskt bara var tomma ord.
Jag vet inte om jag vill träffa dig eller inte, jag vill men om det är så smart. Igårkväll var det det bästa lösningen på allt kände jag, men såklart, hur kunde jag veta att det inte skulle bli så? Men ngt fick mig att känna att jag betydde ngt iaf. på nå konstigt sätt.
Jag tänker inte jaga dig mer o ger på ngt sätt upp snart. Jag bryr mig så fruktansvärt mkt om allting samtidigt som att jag skiter i allt totalt. Hur funkar det? ingen aning.. orkar inte med dubbelmoralen iaf. känns inte som att du bryr dig iaf.
Men jag har inga som har vart som du, jag har haft, men har inte nu, den känslan du gett mig, behöver den nu.
Det som tar mest är nästan pendlingarna mellan alla känslor. På förmiddagen vid frukost tror jag att jag mår bra, jag vill hitta på saker och bara känna av sommaren som kommer, men sen på en minut kan jag itne säga ett ord utan att få tårar i ögonen. Och när jag inte tänker på dig så tänker jag på ngt annat. På dom där människorna jag vill ha ihjäl...
Och alla dom som jag inte vågar/kan/ska räkna med att dom någonsin skulle kunna göra ngt för mig för att bara jag vill det och behöver. Även fast man inte är bästa vänner.
Jag vill ha pappas bok nu!
Jag vet inte om jag vill träffa dig eller inte, jag vill men om det är så smart. Igårkväll var det det bästa lösningen på allt kände jag, men såklart, hur kunde jag veta att det inte skulle bli så? Men ngt fick mig att känna att jag betydde ngt iaf. på nå konstigt sätt.
Jag tänker inte jaga dig mer o ger på ngt sätt upp snart. Jag bryr mig så fruktansvärt mkt om allting samtidigt som att jag skiter i allt totalt. Hur funkar det? ingen aning.. orkar inte med dubbelmoralen iaf. känns inte som att du bryr dig iaf.
Men jag har inga som har vart som du, jag har haft, men har inte nu, den känslan du gett mig, behöver den nu.
Det som tar mest är nästan pendlingarna mellan alla känslor. På förmiddagen vid frukost tror jag att jag mår bra, jag vill hitta på saker och bara känna av sommaren som kommer, men sen på en minut kan jag itne säga ett ord utan att få tårar i ögonen. Och när jag inte tänker på dig så tänker jag på ngt annat. På dom där människorna jag vill ha ihjäl...
Och alla dom som jag inte vågar/kan/ska räkna med att dom någonsin skulle kunna göra ngt för mig för att bara jag vill det och behöver. Även fast man inte är bästa vänner.
Jag vill ha pappas bok nu!
Kommentarer
Trackback
