Inre tankar

Så, nu har jag skärpt till mig. Jag har ansträngt mig på riktigt. Och jag lyckades! Känns som om vi har kommit till en "högre nivå" som en vän sa till mig. Jag har blivit mer, vuxen? Och jag mådde så bra. Det gjorde ont med det glädje mig att jag höll ut och faktiskt lyckades att förtränga och ignorera.
Men nu.. är jag tillbaka på noll. känns det som just nu. Men alla har vi svackor? Jag anstränger mig som fan men jag vet inte äns om de märks. Jag får ingen respons tillbaka?

Men det är mitt sätt att vara, mitt fel att jag blir besviken, att det blir som det blir. Det är bara det att jag litar så jävla mkt på vissa ord. o just det tänder hopp, men som släcks så jävla ofta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0