Hedda

efter plugget hämtade jag emil på dagis. ngt jag först tänkte att det bara skulel bli jobbigt o krongligt. men när jag satt på sista lektionen, så bara längtade jag ! att få se den där lilla saken som hoppar runt av lycka när man kommer, ögonen som man dör av så fina dom är, ja EMIL. jag kan bara sitta o titta på honom hur länge som helst. FAN vad jag älskar den där hunden! o jag börjar bli rädd för hur lång tid vi har kvar tillsammans:( det är ngt jag tänker allt oftare på.
Jag hade tänkt att plugga idag när jag skulel vara ensam själv med honom. men det gick inge bra. han kommer gnällandes o stälelr sig framför än o viftar på svansen o börjar flirta med än. då kan man ju inte bara ignorera. Ibland kan jag det, o jag är duktig på det. men idag har det verkligen inte gått. jag kudne inte slita ögonen ifrån honom. 
Jag slumrade till i soffan o när jag vaknade så var både mamma o syster hemma. mitt humör var inte det bästa och ibland går det inte att kontrollera. den ilskan fick hatthyllan ta en smäll av. det jobbiga är bara att allt måste plockas upp och att man inte får förståelse från ngt håll, någonstans!