Hedda

Så fort jag är ensam, o när jag vet att jag ska bli ensam.
då slår det till. -ångesten.
 min älsklnig har åkt iväg nu till sin bandymatch. Redan imorse då jag visste att snart måste han åka så blir humöret upp-o-ned vänt. jag orkar inte le längre. åååhhh. varför är det såhär? Jag får då alltför mkt tid på att känna av mina känslor som jag har försökt få att försvinna, och så får jag tänka alldeles för mkt. Det är itne alltid såhär. det kommer i perioder. Och nu är jag mitt i en sånn. Det farliga är att när jag mår så, så orkar jag inte alltid kämpa imot, jag orkar inte ta mig ut lr ringa folk som vill träffas så allt hemskt försvinner. jag ger upp